
Johannah Juhlin: "När vi går samman kan vi åstadkomma förändring"
Johannah Juhlin lämnar snart över ordförandeklubban i Studeranderådet efter tre års engagemang i rådet. Johannah tar med sig en stark tro på studentengagemangets och det fackliga engagemangets kraft.
Hej Johannah! Ni hade nyligen ”stormöte” med representanter från alla studieorter med studentföreningar. Hur var det?
Det var en helt fantastisk upplevelse! Att samla så många engagerade studenter på ett och samma ställe ger alltid en enorm energi, och den här gången var vi hela 24 personer från åtta olika lärosäten. Det som gjorde mötet extra speciellt var bredden bland deltagarna – allt från studenter på termin 2 till en PTP-psykolog. Det är ett tydligt kvitto på att vårt och lokalföreningarnas arbete med att nå ut till studenter tidigt på utbildningen verkligen har gjort skillnad.
Många studenter har nämligen uttryckt att de önskar att de hade upptäckt och vågat engagera sig i förbundet tidigare, i stället för i slutet av utbildningen. Det är precis det vi vill förändra – att sänka trösklarna och visa att det aldrig är för tidigt att engagera sig i Psykologförbundet.
Vilka frågor tog ni upp?
Vi diskuterade Studeranderådets och lokalföreningarnas (SFPS:arna) uppdrag och hur vi kan stärka vårt arbete framåt. Vi utbytte erfarenheter och inspirerade varandra kring vilka aktiviteter som kan anordnas. Studentrekrytering är en prioriterad fråga för förbundet, och här gör de lokala föreningarna ett ovärderligt arbete som förbundets ansikte utåt. Nu är vi över 1 500 studentmedlemmar!
Inför rådskonferensen den 17 maj, där ett nytt Studeranderåd ska väljas, lade vi extra fokus på att informera om vad uppdraget innebär och peppa deltagarna att söka. Vi fick även besök av Anders Wahlberg, valberedningens ordförande och tidigare förbundsordförande, som inspirerade oss med sin långa erfarenhet. Han påbörjade sin bana i förbundet i Studeranderådet redan 1985! Dessutom höll Titus Fridell från Sacos Studentråd en uppskattad föreläsning om den svenska modellen och fackens roll i samhället.
Ett nytt Studeranderåd kommer att väljas på rådskonferensen i Stockholm den 17 maj. Vad vill du säga till studenter som funderar på att söka en post?
Jag vill verkligen uppmuntra alla som är det minsta nyfikna att söka! När jag gick med i rådet under termin två visste jag knappt någonting, men genom åren har jag fått ovärderlig kunskap om mitt framtida yrkesliv och vikten av Psykologförbundet.
Det bästa med att vara med i Studeranderådet är att man både får utvecklas personligt och professionellt, skapa viktiga kontakter och verkligen vara med och påverka. Du behöver ingen tidigare erfarenhet – nyfikenhet och engagemang räcker långt!
Du lämnar nu över ordförandeposten efter tre år i Studeranderådet. Vilka tre saker tar du med dig från din tid i rådet?
För det första tar jag med mig alla fantastiska människor jag har lärt känna, både inom förbundet och bland studenterna. Den här gemenskapen är unik, och många av de kontakter jag har fått kommer att följa mig långt in i arbetslivet.
För det andra har jag sett hur viktigt det är att organisera sig och vara en del av något större. Genom förbundet har jag insett vilken skillnad vi kan göra – både för oss själva som studenter och för psykologkåren i stort.
Slutligen tar jag med mig en stark tro på studentengagemangets och det fackliga engagemangets kraft. När vi går samman kan vi verkligen åstadkomma förändring, vare sig det handlar om att komplettera vår utbildning eller förbättra våra framtida arbetsvillkor.
Vad ska du göra nu?
Jag sitter kvar i förbundsstyrelsen till maj 2026 och kommer att fokusera på det uppdraget samtidigt som jag avslutar mitt sista år på utbildningen. Utöver det fortsätter jag mitt engagemang i SPFS KI (Karolinska Institutet), där vi har byggt upp en stark och aktiv förening med tio styrelseledamöter. Jag ser fram emot att lägga mer energi där och bidra till en spännande vår med flera kommande evenemang!
Om du fick drömma fritt – hur skulle studentengagemanget i Psykologförbundet se ut om tre år?
Jag hoppas att vi har aktiva lokalföreningar på samtliga elva, snart tolv, lärosäten och att engagemanget fortsätter att växa! Det vore fantastiskt om varje student redan under sin första termin ser värdet av att vara en del av förbundet och hur det kan stärka dem både under studietiden och i deras framtida yrkesliv.
Samtidigt vill jag lyfta en viktig poäng: Psykologförbundet är inte ”någon annan” – det är vi medlemmar som ÄR förbundet. Det är genom vårt engagemang, våra idéer och vår samlade röst som vi kan påverka och driva förändring. Ju fler som engagerar sig, desto starkare blir vi.