Foto: Andreas Andersson, KI
Röster om specialistutbildningens framtid: Erik Andersson
Vi fortsätter att träffa personer som är verksamma i psykologkåren för att samtala om Specialistutbildningens framtid. Denna gång är det Erik Anderssons tur.
Vem är du?
Jag är legitimerad psykolog och docent i psykologi. Jag jobbar som studierektor på avdelningen för psykologi vid Karolinska Institutet. Utöver det är jag lärare på KI:s psykologprogram och forskar fram nya behandlingsmetoder för oro och tvångstankar. Jag jobbar också i reguljär psykiatri med patienter en dag i veckan och är ordförande för Sveriges Kliniska psykologer.
Hur deltar du i förändringsarbetet med specialistutbildningen?
Jag håller ett litet moment på specialistutbildningen om evidensbaserad praktik som jag är väldigt förtjust i. Via mina andra jobb får jag också delta i olika delar av specialistutbildningen. Det är framför allt via Sveriges Kliniska Psykologers förening där vi driver att alla specialistkurser ska ha ett tydligt fokus på just hur man kan få till evidensbaserad praktik.
Varför är det här förändringsarbetet viktigt?
Det är viktigt därför att psykologer har en unik kombination av kompetens inom ämnena utvecklingspsykologi, biologisk psykologi, kognitiv psykologi, arbets- och organisationspsykologi, vetenskaplig metodik och klinisk psykologi. Det gör oss särskilt lämpade att ta ett helhetsgrepp för verksamheter inom hälso- och sjukvård. En psykolog har kompetens att både bedöma, diagnosticera, behandla och utvärdera. Jag vill att specialistpsykologen ska ha ett tydligt fokus på just mer strukturella frågor; att få till fungerande och patientsäkra vårdflöden. Vi är så mycket mer än en enskild person som bedriver terapi med en enskild patient. Vi har kompetens att i stället jobba mer inom ledningsstrukturer.