Erik Andersson – finalist till Stora Psykologpriset 2023
Han varvar undervisning, kliniskt arbete och forskning – och lyckas på ett förtjänstfullt sätt integrera de olika arenorna med varandra. För detta konststycke är Erik Andersson en ”självklar finalist”, anser juryn till Stora Psykologpriset 2023.
Erik Andersson, psykolog och docent i klinisk psykologi vid Karolinska Institutet, har många bollar i luften. Han undervisar psykologstuderande, bedriver forskning, föreläser, handleder och arbetar kliniskt. I rollen som studierektor har han utvecklat flera kurser på psykologprogrammet och som forskare har han utvecklat, utvärderat samt tillgängliggjort flera internetbaserade behandlingar för vuxna med tvångssyndrom. För att han lyckas integrera och nå synergieffekter med alla dessa olika åtaganden, har han utsetts till finalist till årets Stora Psykologpris. Något som betyder mycket för honom:
– Jag har alltid försökt att integrera olika delar och därför blir jag så stolt över nomineringen till Stora Psykologpriset. Det är ett erkännande, att jag valde och tänkte rätt, att jag inte gick in 100 procent i forskning, utan är verksam på olika arenor som ger olika synergieffekter, där jag kan ta med kunskap från en arena till en annan. Det är inte alltid lätt, kan vara lite frustrerande, men samtidigt väldigt roligt och givande, säger Erik Andersson.
Hur lyckas du få ihop alla arenor då?
– Ja, men det finns nästan inget roligare än att se människor utvecklas över tid! Att försöka förstå och lista ut vad människor behöver för att växa och utvecklas, ge dem rätt verktyg, peppa att ta steget, må det vara påbörja ett specialistarbete, ta fram statistik eller våga gå emot sina tvångstankar. Oavsett vilken arena jag befinner mig i, när jag jobbar kliniskt, står inför en publik, forskar eller undervisar psykologstuderande, så är det samma utmaning att lista ut vem, vilka jag har framför mig, vad de behöver och hur jag ska nå ut på bästa pedagogiska sätt? Jag ställer alltid samma frågor: Vad behöver du? Vad hindrar dig? Varför är det svårt? säger Erik Andersson och fortsätter:
– Och allt detta har jag lärt mig av min kliniska handledare Olle Wadström, expert inom OCD. Han lärde mig att alltid tänka till kring vem jag har framför mig och ta den personens perspektiv. Och det fungerar!
Ditt forskningsområde är tvångssyndrom – varför?
– Jag började inom psykiatrin och såg det stora lidandet hos personer med olika tvångssyndrom så jag började undersöka vilka behandlingsmetoder som fanns och försökte sedan utveckla bättre metoder. Jag hade tidigt också tur att jobba med kunniga människor, som Gerhard Andersson, Christian Rück, Sara Steneby och Olle Wadström, som alla var oerhört peppande och stöttande och gav mig stort eget ansvar, lät mig hitta egna lösningar, säger Erik Andersson och fortsätter:
– Sedan dess jag varit med om att ta fram behandlingsmetoder som har implementerats i vården och som visar god effekt. Det är viktigt att de med diagnos får tillgång till behandling, men forskning visar att det finns många personer som inte kvalar in i psykiatrin men som ändå kan lida av jobbiga tankar. Den här gruppen behöver också verktyg, färdigheter att hantera oro och för dem har vi börjat ta fram några olika psykologiska egenvårdsprogram. Om folk får fler grundläggande kunskap så är förhoppningen att de blir mindre vårdsökande.
Vad forskar du om nu?
– Jag och mina kollegor har precis tagit fram ett psykologiskt egenvårdsprogram för småbarnsföräldrar med tvångstankar att skada sina barn. Det är en internetbehandling vilket gör det enklare att förmedla kunskapen i hela landet. Behandlingen, som är i en testfas, lär ut färdigheter att tackla svåra tankar och oro. Många tror att de här tankarna, att skada sitt barn, säger något om dem själva, men behandlingen handlar om att försöka få dem att ta tankarna på mindre allvar. Tankar som flyger in i medvetandet i sig är inte farliga och säger inget om dig som person.
Vad skulle du vilja åstadkomma framåt?
– Jag vill fortsätta utveckla psykologprogrammet, få in ännu mer klinisk erfarenhet så att studenterna får lära sig ännu mer från verkligheten. Jag vill också bidra till att skapa ett system för de med stort hjälpbehov, men även ge stöd till alla som lider men som kanske ännu inte utvecklat problemen till en psykiatrisk diagnos.
Hur ser du på psykologins roll i framtiden?
– Det kommer finnas ett ökat behov av psykologisk helhetskompetens, psykologer kommer ha en mer framträdande roll inom hälso- och sjukvården, inom elevhälsan och andra organisationer. Psykologin i stort får en mer central roll, den är som en nod mellan olika områden – genetisk forskning, neuro, kognitiva studier, biologi – ”the meating space”. Allt detta kommer att mötas på ett fint sätt, det är väldigt spännande, säger Erik Andersson.
Om Erik Andersson
-
42 år
-
Psykolog och PhD
-
Docent i klinisk psykologi
-
Studierektor på psykologprogrammet vid Karolinska Institutet
-
Chef för Enheten för klinisk psykologi och pedagogik
-
Arbetar kliniskt inom reguljär psykiatri
-
Håller i utbildningar inom Psykologförbundets specialistutbildning
-
Föreläser för sjukvårdspersonal, företag och allmänheten
-
Är ordförande i föreningen för Sveriges kliniska psykologer