Panelsamtal om specialistutbildningen

På Psykologförbundets fysiska kongress hölls den 14 maj ett panelsamtal om specialistordningens tillblivelse, en analys av nuläget och förbundsstyrelsens syn på dess framtid. Samtalet, som leddes av Psykologförbundets ordförande Kristina Taylor, började med en tillbakablick. Den nyblivna hedersledamoten Håkan Nyman, som varit med sedan starten och som sedan dess haft olika uppdrag i specialistordningen, berättade att det krävdes två kongresser för att landa i beslutet att starta en specialistordning. Skälen var flera, menade han.

– Specialistordningen startade som en följd av specialiseringen av yrket. Det började ställas krav på vidareutbildning och erfarenhet, men det var också ett sätt att främja psykologers karriärvägar. En annan viktig sak var att vidmakthålla kompetensen.

Kerstin Twedmark, också hon nybliven hedersledamot, har under åren haft flera olika roller inom specialistordningen. Hon minns hur diskussionerna då gick bland psykologer:

– På den tiden var det vattentäta skott mellan fackliga frågor och professionsfrågor, liksom mellan synen på generalist och specialist. Det fanns hos en del psykologer en rädsla att specialistordningen skulle leda till att vissa blev utestängda. Men det har visat sig att specialistordningen snarare stärkt professionen, inte splittrat den. 

Sedan dess har mycket vatten runnit under specialistordningens broar, tusentals psykologer har blivit specialister och intresset för specialistutbildningen är stort bland psykologer. Även arbetsgivare har börjat förstå värdet av specialistpsykologer. Dessvärre är löneutvecklingen hos specialister långt ifrån den förbundsstyrelsen önskar, förklarade Andreas Karlsson, ledamot i förbundsstyrelsen.

– Så länge utbildningen är oreglerad och ser så olika ut så är det svårt att hävda tydliga steg i löneutvecklingen. Det är bland annat av den anledningen som vi fattat beslutet att specialistutbildningen behöver regleras, att den ska vara lika för alla i hela landet, sa Andreas Karlsson.

Kristina Taylor höll med och hakade på: 

– Vi behöver vara pragmatiska. Vi kan inte både ha fritt val av kurser i varje specialitet och samtidigt sikta på karriärstegar och löner. Vi måste välja huvudspår, ha mer sammanhållande kurser, lite mindre vildvuxet för att nå de andra målen. Dessutom tar specialistutbildningen mycket resurser från kansliet.

– Vi vill vara ett fack- och professionsförbund, inte ett utbildningsförbund. Vi tror att om vi inte samtidigt behöver administrera och driva specialistutbildningen kommer vi ha mycket större framgång att föra ut våra frågor, att bedriva påverkansarbete, sa Kristina Taylor.

Frågan om huvudmannaskap har funnits med i många år. Men det är först nu som förbundsstyrelsen landat i beslutet att lämna över huvudmannaskapet för specialistutbildningen att drivas och administreras av aktörer som regioner och lärosäten, förklarade Kristina Taylor.

Utifrån förbundsstyrelsens beslut har det nu skapats ett samverkansråd med representanter från regioner och universitet, alla med stor erfarenhet från specialistordningen. Med i rådet finns Ulrika Eskner Skoger, studierektor för specialistutbildningen, som också medverkade i panelsamtalet.

– Vi hade vårt första möte den 19 april och det kändes mycket hoppfullt. På nästa möte som är den 8 juni ska vi ta upp vem som ska vara huvudman och utifrån vilka kriterier. Vi håller nu på att integrera de nationella föreningarna i processen eftersom vi vill ta vara på den oerhörda kompetens som finns i våra nationella föreningar, sa Ulrika Eskner Skoger och fick medhåll av Kristina Taylor:

– Äntligen är vi framme vid att de nationella föreningarna involveras i specialistrådet!

Andreas Karlsson underströk att processen kommer medföra viss frustration:

– En period av frustration är ofrånkomlig. Men nuläget är sämre, att vi helt tappar kontrollen. Det är bättre vi springer åt samma håll, om än i olika takt, sa han.

Därefter var det dags att avrunda samtalet. Först ut var Nishteman Karalaitis, specialist i arbets- och organisationspsykologi samt ordförande i den nationella föreningen för arbets- och organisationspsykologer.

– Jag tycker det var väldigt fint att få ta del av tidslinjen, var vi står nu och vägen framåt. Jag tror att Psykologförbundet har och fortsättningsvis kommer att ha en viktig roll att hålla ihop oss som kår, sa Nishteman Karalaitis.

Sedan gick ordet till Kerstin Twedmark, som önskade förbundet lycka till med det fortsatta arbetet och passade på att skicka med några ord på vägen:

– Jag tror att det är viktigt att våga släppa kontrollen.

Sista ordet gick till Håkan Nyman:

– Det var en lång period mellan 2004–2013 då specialistutbildningen i princip drevs ideellt, vilket ju aldrig var Specialistrådets uppgift. Jag tycker det låter väldigt hoppfullt och önskar er framgång och lycka till.

Medverkade i panelsamtalet om specialistutbildningen: 
Håkan Nyman, Leg. psykolog, specialist i neuropsykologi, har haft olika uppdrag inom specialistordningen; Kerstin Twedmark, Leg. psykolog, specialist i arbetslivets psykologi, har haft olika uppdrag inom specialistordningen samt förtroendeuppdrag inom förbundet; Nishteman Karalaitis, Leg. psykolog, specialist i arbetslivets psykologi och ordförande för Psykologförbundets nationella förening för arbets- och organisationspsykologer; Ulrika Eskner Skoger, Leg. psykolog, PhD i psykologi och studierektor för specialistutbildningen, samt, från förbundsstyrelsen, ordförande Kristina Taylor, Leg. psykolog och ledamot Andreas Karlsson, Leg. psykolog.