Kristina Taylor: "Allt vi gör ska genomsyras av inkludering och likabehandling"
Att värna om och aktivt arbeta för allas lika värde – oavsett kön, könsidentitet, etnisk bakgrund, trosuppfattning, sexuell läggning, funktionsvariaton, ålder med mera – är en kontinuerlig och självklar del av Psykologförbundets fackliga arbete. Det säger förbundsordförande Kristina Taylor.
Nu är det sommar och liksom varje år arrangeras Pride-aktiviteter runt om i landet. Något som Sveriges Psykologförbund uppmärksammar på olika sätt, dels med den filmade föreläsningen ”Hur måendet påverkas av heterocisnormer” av psykologen och forskaren Matilda Wurm, dels med frågor om hbtqi med svar från legitimerade psykologer på förbundets webbplatser Psykologiguiden samt Psykologiguiden UNG.
Utöver det kommer Psykologförbundet finnas med i Stockholms Pride-parad, den 6 augusti, då Saco-förbunden tågar gemensamt.
–Alla medlemmar är välkomna att ansluta sig, säger Kristina Taylor. Det går även, som medlem och förening, att medverka i andra Pride-arrangemang i landet. Jag tror att många psykologer gärna bidrar såväl med psykologisk kunskap som med support.
Varför är det viktigt för Psykologförbundet att arbeta för likabehandling?
–Utöver det givna ansvaret för en demokratisk medlemsförening att på olika sätt värna och jobba aktivt för allas lika värde och mänskliga rättigheter så utgör detta på många sätt också fundamentet för vår profession, vilket framgår av psykologernas yrkesetiska principer, säger Kristina Taylor.
På vilka sätt jobbar förbundet med dessa frågor?
–Vi i förbundsstyrelsen har landat i att vi inte vill hantera frågorna i separata spår, eller som enskilda projekt. Vi vill att arbetet med inkludering, likabehandling och mänskliga rättigheter ska genomsyra allt vi gör. Vi behöver hitta sätt att säkerställa att detta sker, vilket inte är enkelt, men nödvändigt.
Vilken är den största utmaningen för ett mer inkluderande samhälle?
–Jag tänker på två strömningar i den politiska diskursen, samhällsdebatten, och på olika mellanmänskliga arenor som jag tror att vi behöver vända för att inkludering och jämlikhet ska vara möjliga. Den första handlar om en utbredd tendens att skylla ifrån sig och förlägga ansvaret på andra i stället för att börja med att fundera över det egna ansvaret och möjligheten att själv bidra. Den andra är den individualisering av politik och samhällsliv som jag upplever har bidragit till att det gemensamma, kollektiva perspektivet inte längre är självklart, kanske till och med sällsynt, säger Kristina Taylor och fortsätter:
–Jag ser båda dessa som stora hot mot demokrati, inkludering och mänskliga rättigheter, eftersom dessa kräver kompromisser och att individer vill och förmår anpassa sig efter andras behov, och inte att alla kräver att just deras önskemål uppfylls.
Hur kan medlemmarna bidra till ett mer inkluderande samhälle?
–Som psykologer har vi i vårt yrkesutövande inflytande över individer, grupper och större sammanhang och eftersom alla med inflytande har möjlighet att sätta vissa perspektiv och intressen framför andra, så är ett aktivt medvetandegörande om detta ett första viktigt steg!