Kristina Taylor: "Därför röstade jag för att utesluta det ryska psykologförbundet"
Sedan invasionen av Ukraina har Psykologförbundet rapporterat om hur federationen för psykologförbund i Europa, EFPA, har hanterat olika skeenden relaterade till kriget, varav det mest dramatiska är beslutet att utesluta det ryska psykologförbundet. Även Psykologtidningen har rapporterat om detta, och många medlemmar hör av sig och uttrycker sina känslor och åsikter om beslutet. Många ställer sig bakom det medan andra uttrycker besvikelse och upprördhet.
För mig var det ett mycket tungt beslut att rösta för en uteslutning. Att sträva efter inkludering, dialog och deeskalering av konflikter och splittring ligger djupt, djupt i mig som människa – och som psykolog. Jag har aldrig ställts så direkt inför krigets logik, där världen delas in i vänner och fiender, och där det blir väldigt svårt att tala med de direkt drabbade om nyanser och förståelse. Min och det svenska psykologförbundets ambition inför ordförandemötet var att diskutera förutsättningarna för dialog med det ryska förbundet, men EFPAs styrelse hade beslutat att en omröstning om uteslutning skulle ske redan under mötet.
Utifrån att brevet från det ryska förbundet inte innehöll ett avståndstagande från kriget eller något uttalat stöd för det ukrainska folket eller för våra kollegor i Ukraina, samt ett skarpt formulerat krav att EFPA inte skulle göra något som helst politiskt ställningstagande, såg jag ingen annan möjlighet än att rösta för, vilket en stor majoritet av förbunden gjorde.
Det är en tragedi inom den större tragedin, och det är ett beslut som förpliktigar. Jag har skrivit till EFPAs styrelse och efterfrågat hur vi nu tar ett fortsatt gemensamt ansvar för konsekvenserna av vårt beslut, och för framtida dialog och samarbete inom och utanför federationen. I detta ansvar tycker jag att det även ingår att uttrycka stöd för de kollegor i Ryssland och det ryska förbundet som är emot kriget och som far illa av dess konsekvenser – både de som protesterar och de som av rädsla för repressalier inte vågar uttrycka sitt motstånd.
Mina år i etikrådet har gett mig en hel del färdighetsträning i att hantera dilemman och situationer där viktiga värden finns i båda vågskålarna när ett beslut med potentiellt negativa konsekvenser måste fattas. Min erfarenhet är att det i sådana lägen nästan aldrig finns ett ”rätt” och ett ”fel”. Så bedömer jag även ställningstagandet att rösta för eller emot en uteslutning av det ryska psykologförbundet – och det är nog det svåraste beslut jag ställts inför i mitt professionella liv.
Så till er som är arga eller sorgsna över uteslutningsbeslutet vill jag bara säga att jag förstår känslorna och delar dem. Samtidigt står jag fast vid vårt beslut och jag kommer att ta de initiativ jag kan för att ta ansvar för konsekvenserna och bidra i det fortsatta samarbetet.