Kort etisk analys av omdiagnostisering
Psykologförbundet har beretts möjlighet att lämna synpunkter på ovanstående vägledningsdokument som Prioriteringscentrum tagit fram på uppdrag av Nationellt programområde (NPO) för psykisk hälsa.
För Psykologförbundet ligger värdet av dokumentet främst i att det möjliggör en mer likvärdig tillämpning av omdiagnostisering över hela landet vilket det finns stort behov av. På sikt kan det leda till mer jämlik vård, minskad överdiagnostik kring neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och att resurserna kan riktas mot individer som de facto är i behov av en diagnos och behandling.
Förbundet anser även att den inledande texten om diagnosbegreppet är klargörande. Det är relevant att särskilja övergående diagnoser och diagnoser som är konstitutionella eller mer långtgående/varaktiga, då detta har relevans för flertalet av de neuropsykiatriska diagnoser som remissens frågeställning rör. Ett ytterligare potentiellt viktigt värde är att dokumentet öppnar upp för primärvården att engagera sig mer på detta område och ta en tydligare roll när det gäller att omdiagnostisera ”uppenbara” fall. I ett sådant utökat uppdrag blir inte minst psykologerna i primärvården centrala aktörer.
Förbundet kan samtidigt konstatera att dokumentet efter en inledande bredare analys snävar in sitt resonemang kring hälso- och sjukvårdens prioriteringar – och att den etiska analysen kring angelägenhetsgrad och prioritering av omdiagnostisering blir för begränsad. Det kan finnas situationer där både behovsprincipen och kostnadseffektivitetsprincipen starkt talar för att omdiagnostisering ska prioriteras framför andra åtgärder inom sjukvården.
Analysen i dokumentet är också för begränsad i meningen att den främst utgår ifrån en tänkt patient som fått till exempel diagnosen adhd och efter ett antal år, i vuxen ålder, själv önskar ny bedömning med hänvisning till minskade eller obefintliga symptom. Den situationen är visserligen frekvent i vuxenpsykiatrin, men vi efterlyser en vägledande text som kan fungera för fler hälso- och sjukvårdsverksamheter där efterfrågan på omdiagnostisering är vanligt förekommande. Det finns också en rad andra etiska aspekter som saknas i analysen och som gör att dokumentet i sin nuvarande form har ett begränsat värde som ramverk och vägledning kring omdiagnostisering.
Psykologförbundet anser därför att den etiska analysen måste fördjupas och kompletteras med flera perspektiv om vägledningsdokumentet ska användas inom hälso- och sjukvården.