Specialistbehörighetens indelningar

Specialistutbildningen innehåller tio specialiteter. Dessa specialiteter kan representera övergripande klassiska områden som arbets- och organisationspsykologi och pedagogisk psykologi eller utgöras av mer avgränsade kompetensområden, som de kliniska specialiteterna. Kunskapsutvecklingen ska vara en central faktor för styrning av nya specialiteter. Specialiteter behöver vara en produkt av både professionsöverväganden och aktuella samhällsintressen.

Klinisk vuxenpsykologi

Specialistinriktningen Klinisk vuxenpsykologi utgör en mer bred vidareutbildning innehållandes fördjupning inom utredning, diagnostik och psykologisk behandling för vuxna. Tanken är också att specialister inom denna inriktning på sikt ska kunna axla ett psykologiskt ledningsansvar, utveckla verksamheter och inneha patientansvar. Den är således lite mer avnämarstyrd i sitt innehåll, d.v.s. den ska vara anpassad och relevant för de behov som finns i psykiatrin av tillgång till fördjupad psykologisk kompetens samt av processledning inom det psykologiska verksamhetsfältet. Den liknar Norges inriktning vuxenpsykologi. Klinisk vuxenpsykologi innefattar såväl teoretisk ämneskunskap som praktiska färdigheter i att bedöma, utreda, diagnosticera, behandla, följa upp samt förebygga psykisk ohälsa hos unga vuxna, vuxna och äldre personer. Specialiteten kan också innefatta färdigheter i att utveckla den psykiatriska verksamheten och leda det psykologiska arbetet i samarbete med verksamhetschef och andra professioner.

Kunskapsunderlaget för vuxenklinisk praktik är integration av bästa tillgängliga forskning på psykisk ohälsa hos vuxna, specialistpsykologens egen expertis och kliniska erfarenhet samt patientens egenskaper, kulturella bakgrund och egna problemformuleringar och önskemål. Kunskapsområdet inrymmer också grundläggande kunskap om medicinsk behandling och hur denna samverkar med psykologisk behandling. Det innefattar också en gedigen kunskap om lagar och förordningar liksom förmåga till identifierande av etiska frågeställningar som styr och påverkar arbetet med patienter.

I arbetet ingår alltså att väga in och ta hänsyn till patienters önskemål, övriga bedömningar i det tvärprofessionella teamet och vilka evidensbaserade insatser som är möjliga att erbjuda och genomföra, samt att utvärdera effekten av de insatser som genomförs.

Psykologisk behandling/psykoterapi

Specialistinriktningen psykologisk behandling/psykoterapi är mer smalt inriktad på psykologisk behandling som metod. Inriktningen kan riktas mot barn- och unga, vuxna eller familjer. Inom ramen för denna inriktning kan man gå de anpassade specialistinriktningarna som finns på psykoterapeutprogrammen på vissa universitet. Man kan även tillgodoräkna sig kurser från andra psykoterapeutprogram.

Det finns också många bra behandlingskurser nischade mot olika patientgrupper hos privata kursarrangörer och universitet. Specialister inom psykologisk behandling/psykoterapi kan antingen vara mer breda, anpassat efter första linjens vård. En sådan specialist kanske har fördjupat kunnande inom en eller flera olika behandlingsmetoder för flera typer av sjukdomstillstånd. En specialist inom inriktningen som arbetar på en specialistvårdsenhet kan också välja kurser mer smalt och bli mer spetskunnig inom ett fält, exempelvis KBT vid trauma.

Klinisk barn- och ungdomspsykologi

Specialistinriktningen Klinisk barn- och ungdomspsykologi är en bred specialitet som innefattar såväl teoretisk ämneskunskap som praktiska färdigheter i att bedöma, utreda, diagnosticera, behandla, följa upp samt förebygga psykisk ohälsa och psykologiska/psykiatriska problem hos barn och ungdomar 0-18 år.

Specialistkunskapsområdet omfattar såväl utvecklingspsykologisk kunskap, kunskap om medicinska samt samhälleliga och sociala faktorer som inverkar på barns och ungdomars psykiska hälsa, samt fördjupad kunskap om evidensbaserade psykologiska arbetsmetoder och deras tillämpning. Kunskapsområdet inrymmer också kunskap om farmakologisk behandling och hur denna samverkar med psykologisk behandling.

Det innefattar också en gedigen kunskap om lagar och förordningar liksom förmåga till identifierande av etiska frågeställningar som styr och påverkar arbetet med barn och unga och deras familjer. I arbetet ingår att väga in och ta hänsyn till både barnets/familjens önskemål och vilka evidensbaserade insatser som är möjliga att erbjuda och genomföra, samt att utvärdera effekten av de insatser som genomförs för enskilda familjer.

Forensisk psykologi

Specialistinriktningen Forensisk psykologi är den del av psykologin som integrerar psykologi och rättsväsende. Klinisk psykologi med inriktning forensisk psykologi innefattar klinisk psykologisk verksamhet inom utredande och vårdande rättspsykiatri, kriminalvård, sluten ungdomsvård samt polisväsende men också vissa delar av allmänpsykiatrisk verksamhet. De juridiska förutsättningarna för psykologens arbete inom forensisk verksamhet skiljer sig på flera avgörande sätt från annan psykologisk verksamhet.

Psykologen inom det forensiska området behöver omfattande kunskaper i juridik, organisation och etik. Psykologen måste också behärska de särskilda utredningsmetoder som används, inklusive metoder för riskbedömning. Vidare ska psykologen kunna bedriva behandling i de specifika behandlings-/påverkansprogram som används och kunna utarbeta särskilda behandlingsprogram för diagnosöverskridande tillstånd. Därutöver måste psykologen också ha träning i att kommunicera resultat från utredningar och riskbedömningar till uppdragsgivare inom sociala och juridiska verksamheter

Missbruks- och beroendepsykologi

Specialistinriktningen missbruks- och beroendepsykologi ska bidra till att utveckla psykologers förhållningssätt till, kunskaper om och färdigheter i förebyggande arbete, utredningsarbete och behandling av riskbruk och olika svårighetsgrader av beroende, samt psykiska sjukdomar. Utbildningen ska bidra till att specialisten bedömer förändringspotential i ljuset av individuell bedömning av problemet, patientens sammanhang och möjligheter till samverkan med andra aktörer. Utbildningen ska främja samarbetsförmåga med brukaren, anhöriga, samt andra relevanta professioner och instanser.

Tillämpningsområdena för missbruks- och beroendepsykologi är flera. Det är t.ex. angeläget med specialiserad psykologisk beroendekunskap inom verksamhetsområden så som primärvården, företagshälsovården, allmän psykiatri, skolvården och den specialiserade beroendevården för att nämna några områden. Det finns ett stort behov av psykologer som har kunskap om hur man identifierar/uppmärksammar ett substansproblem, hur ett sådant problem utreds, framförallt om det förekommer psykiatrisk och/eller neuropsykiatrisk problematik samtidigt, och hur det kan behandlas och vilka samverkanspartners som kan vara nödvändiga för att minska risk för återfall. Vidare har psykologer med kvalificerad kompetens i området en naturlig roll i handledning av andra yrkesgrupper, verksamheter inom beroendepsykologi, samt andra psykologer under utbildning/specialisering.

Neuropsykologi

Specialistinriktningen Neuropsykologi handlar om sambandet mellan hjärnan och psykiska funktioner. Klinisk neuropsykologi avser utredning, diagnos, behandling och rehabilitering av personer med misstänkt eller påvisad organisk sjukdom, skada eller störningar i hjärnan. Neuropsykologin fyller också en viktig funktion i fördjupad kartläggning av kognitiva förmågor vid förmodat avvikande utveckling eller för att ge ökad förståelse vid psykiatriska tillstånd och deras koppling till kognitiva funktioner.

Specialistområdet Neuropsykologi kräver omfattande kunskaper om hjärnan och dess utveckling och om hur utvecklingsrelaterade störningar, förvärvade skador och sjukdomar påverkar hjärnan och psykiska funktioner. Det krävs även kunskaper om hur neuropsykologiska funktioner störs/påverkas vid psykopatologiska förhållanden och icke-neurologiska sjukdomar.

Neuropsykologi utgör grunden för att kunna analysera och beskriva hur en skada, sjukdom, störning på hjärnan påverkar psykiska funktioner. Denna analys/beskrivning utgör grunden för val av behandlings/rehabiliteringsmetoder men även för prognos och uppföljning.

Kunskap om hjärnan och hur dess funktioner kan undersökas genom olika neuropsykologiska utredningsmetoder är central. Likaså kunskaper om hur åtgärder kan bidra till att behandla eller kompensera för förlust av funktion och om rehabilitering/habilitering och psykologisk behandling och förmågan att utföra sådana åtgärder/behandling.

Funktionshindrens psykologi

Specialistinriktningen Funktionshindrens psykologi som ämnesområde inbegriper både teoretisk kunskap om psykologiska aspekter på hur det är att leva med betydande medfödda, tidigt förvärvade eller andra utvecklingsrelaterade funktionsnedsättningar och praktiska färdigheter baserade på nämnda kunskap. Centralt för ämnesområdet är hur intra- och interpsykologiska fenomen och processer påverkas av och samspelar med funktionsnedsättningar.

Kunskap om utvecklingspsykologi och utvecklingsrelaterade kognitiva-, emotionella-, sociala- och fysiska avvikelser intar således en särställning för ämnesområdet, men kunskap hämtas också från en rad olika akademiska områden såsom neuropsykologi, positiv psykologi, kognitionspsykologi, perceptionspsykologi, åldrandets psykologi, klinisk psykologi, inlärningspsykologi och pedagogik. Praktiskt psykologarbete inom inriktningen funktionshindrens psykologi är brett, komplext och utmärks av stor heterogenitet vad gäller patientgruppen (från högpresterande patienter med autismspektrumtillstånd till patienter med djupgående intellektuell funktionsnedsättning) och arbetsmetoder (konsultation/handledning till personalgrupper, utbildning, utredning/bedömning eller individuella samtalskontakter). 

Hälsopsykologi

Specialistinriktningen Hälsopsykologi är ett brett specialistområde som definieras av det vetenskapliga sambandet mellan mänskligt beteende, psykiska och kulturella faktorer och mellan kroppslig och psykisk hälsa och ohälsa genom hela livscykeln.

Sambandet kan illustreras genom den biopsykosociala modellen som förklarar hälsa och ohälsa som en produkt av fysiologiska/anatomiska/genetiska, psykiska/beteendemässiga och sociala processer. Hälsopsykologins tillämpningar syftar till att förebygga ohälsa och främja tillfrisknande från ohälsa.

Hälsopsykologisk forskning syftar till ökad förståelse för hur ohälsa uppkommer och för hur hälsa främjas både på individ- och gruppnivå. Hälsopsykologisk forskning syftar till att öka förståelse för sambandet mellan psykiska tillstånd/beteenden och somatisk sjukdom/funktionsnedsättning, utveckla effektiva psykologiska behandlingsmetoder vid somatiska tillstånd/ohälsa samt till att definiera vårdorganisatoriska problem som påverkar relationen mellan vårdgivare och vårdtagare.

Tillämpningsområden för en kliniskt verksam specialistpsykolog med inriktning mot Hälsopsykologi är exempelvis primärvård, somatisk och psykiatrisk vård, företagshälsovård och geriatrik. Det finns även stort behov av specialistpsykologer med hälsopsykologisk inriktning inom administrativa och politiska instanser och organ som arbetar med hälsofrämjande- och preventiva insatser.

Pedagogisk psykologi

Definition av ämnesområdet

 Pedagogisk psykologi är psykologi med fokus på att stödja och stimulera lärande, utveckling och hälsa.

 

De teoretiska komponenterna inom pedagogisk psykologi utgörs av teorier och modeller kring förutsättningar för lärande, utveckling och hälsa, hur sambandet mellan lärande, utveckling och hälsa ser ut hos både individer och grupper, liksom hur lärande- och utvecklingsprocesser kan stöttas eller hämmas. Här utgår den pedagogiska psykologin från kunskap inom flera närliggande akademiska fält – bland annat utvecklingspsykologi, socialpsykologi, kognitionspsykologi och neuropsykologi, anknytningsteori och affektpsykologi, motivationspsykologi, samt grupp-, system- och organisationspsykologi. I denna stora kunskapsmassa har pedagogisk psykologi fokus på frågor om vad som främjar lärande, utveckling och hälsa.

 

De praktiska komponenterna inom pedagogisk psykologi utgörs av konkreta metoder och praktiker som är utformade för att användas i syfte att främja lärande, utveckling och hälsa. Fokus för insatser kan ligga på organisation-, grupp- eller individnivå, och det är ofta väsentligt att samordna insatser på de olika nivåerna, samt att samordna och prioritera mellan universella, selektiva och indikerade insatser.

 

Den pedagogiska psykologin drivs av ett salutogent, pragmatiskt och praktiskt orienterat perspektiv. Kunskap om både normalutveckling och utvecklingsavvikelser är en väsentlig bas, där fokus för den pedagogiska psykologin sedan är att hitta vägar att stödja lärande, utveckling och hälsa för organisationer, grupper och individer från deras nuvarande funktionsnivå till en högre.

 

Pedagogisk psykologi utgår även från ett interaktionistiskt och kontextuellt perspektiv då lärande och utveckling alltid sker i samspel med omgivningen, på flera plan – grupp, organisation, samhälle.

 

Beskrivning av tillämpningsområdet och potentiella verksamhetsområden (arbetsplatser)

Pedagogisk psykologi har en självklar plats inom förskola och skola men också andra verksamheter där utveckling och lärande är centralt.

 

Pedagogisk psykologi kan tillämpas i arbete med att utveckla lärande organisationer, arbete med kompetensutveckling inom organisationer, arbete med ledarskap, grupputveckling och gruppskeenden som mobbning och gruppkonflikter. Exempel på verksamheter inom detta område är utvecklingsenheter, HR-avdelningar och organisationskonsultation.

Arbets- och organisationspsykologi

Definition av ämnesområdet

Arbets- och organisationspsykologi (A&O-psykologi) är ett av psykologins allra äldsta och största kunskaps- och tillämpningsområden, vid sidan av klinisk och pedagogisk psykologi.

I Europa benämns området “Work & Organizational Psychology” och i USA “Industrial & Organizational Psychology”. Ofta skiljer man inte på arbets- respektive organisationspsykologi, men ibland görs en uppdelning. Work Psychology handlar bl.a. om arbetets innehåll, arbetsanalys och arbetsutformning, samt arbetstillfredsställelse och arbetsrelaterad hälsa. Här är individen och individens arbetsuppgifter i fokus. Organizational Psychology behandlar främst organisationsutveckling, ledarskap, grupper och team. Här betraktas individen som medlem i en organisation. Begreppet Personnel Psychology är också relativt vanligt förekommande för att beteckna de delar av A&O-psykologin som angränsar till personalarbete/Human resources, såsom rekrytering och urval, personalutveckling och personalavveckling. Psykologer är verksamma inom samtliga dessa delområden.

Som specialist inom A&O-psykologi arbetar man med förståelsen av organisationens struktur, funktion och dynamik samt förståelsen för vad rådande samhällsförhållande betyder för arbetslivet och livet i organisationer. Specialisten använder denna kunskap till analys och problemlösning och till att stödja individer, grupper och organisationer i sin utveckling.

Byte av inriktning

Om man under sin specialisering byter arbetsplats eller arbetsuppgifter kan det falla sig naturligt att byta specialistinriktning. I samband med byte av inriktning utformar man en ny personlig studieplan utifrån den nya inriktningens perspektiv där man presenterar sitt mål med den nya inriktningen, eventuellt redan genomförda meriter som man anser att man kan tillgodoräkna sig, samt kvarvarande utbildningsmoment. Specialistkansliet gör sedan en ny bedömning av dina meriter utifrån den nya inriktningens perspektiv. Är de tidigare genomförda meriterna även relevanta inom den nya specialiseringen ekvivaleras de enligt det återkopplingsbesked som ST-psykologen får efter granskningen. Tidigare genomförda meriter som inte anses relevanta inom ramen för den nya inriktningen kan därmed förfalla efter beslut från specialistkansliet.  Innan ett byte genomförs rekommenderar vi att ST-psykologen tar kontakt med en befintlig specialist inom den nya inriktningen och för diskussion gällande tidigare meriter och dess relevans inom den nya specialiseringen för att säkerställa om bytet är aktuellt eller om det är bättre att slutföra den redan påbörjade utbildningen.

Under specialistutbildningens gång behöver ST-psykologen arbeta minst tre år heltid (eller motsvarande) med inriktningsspecifika arbetsuppgifter. Byter man arbete behöver man i samband med den nya personliga studieplanen tydligt beskriva sina arbetsuppgifter inom den nya inriktningen. När ST-psykologen sedan ansöker om specialistbehörighet följer man upp arbetserfarenhetens innehåll och omfattning för att säkerställa att de formella kraven uppfylls.

Specialistinriktningar 2007-2016

Arbets- och Organisationspsykologi. Inriktningar:

  • Arbetsmiljöns psykologi
  • Ledarskapets psykologi
  • Organisationspsykologi
  • Personalpsykologi

Pedagogisk psykologi. Inriktningar:

  • Funktionshindrens psykologi
  • Förskolepsykologi
  • Hälsopsykologi
  • Personal/organisation
  • Skolpsykologi
  • Mödra-och barnhälsovård

Klinisk psykologi. Inriktningar:

  • Barn & ungdomspsykologi
  • Forensisk psykologi
  • Funktionshindrens psykologi
  • Hälsopsykologi
  • Missbruks- och beroendepsykologi
  • Neuropsykologi
  • Psykologisk behandling/psykoterapi
  • Vuxenpsykologi