2017-04-11

”Staten borde använda oss psykologer bättre”

AKTUELLT. Vad kan jag bidra med? Vilken psykologisk kunskap behövs? Psykologen Liria Ortiz har sedan terrorattentatet på Drottninggatan i fredags använt sociala medier för att sprida råd och information.

Liria Ortiz
Foto: Model House

Du var snabbt ute på sociala medier. Hur tänkte du?

- Det var min egen ångest som fick mig att börja. Jag var hemma i säkerhet när jag fick veta vad som hade hänt. Jag tänkte att man alltid kan göra någonting utifrån de förutsättningar man har. Jag började dela inlägg på Facebook där människor öppnade sina hem för de som inte kom hem. Sedan delade jag konkreta råd och stöd utifrån psykologisk kunskap till de drabbade, samt till de som hjälper.

- I sådana här krissituationer är det viktigt att veta hur man ska agera och bemöta människor. Många utan psykologisk kunskap ger ofta massor med råd vilket mest förvirrar, samt försöker få dem drabbade att prata. Men all forskning visar att man aldrig ska tvinga någon att prata om personen inte vill.

Vad kan hjälpare utan psykologisk kunskap göra då?

-Erbjuda en filt, en kopp te. Sitta tillsammans, känna gemenskap är viktigast i ett första skede. Och inte ställa så många frågor. Lyssna utan att avbryta om den drabbade vill prata, undvika att ge välvilliga råd och bekräfta personens känslor.  

Tycker du att psykologer kan användas bättre vid sådana här extrema situationer?

- Staten skulle verkligen kunna använda oss bättre vid sådana här händelser! De skulle kunna ha ett stall av psykologer med kunskap och kris- och traumahantering och som är specialutbildade för att kunna ge kortare interventioner och som kan blixtinkallas vid behov. Vad jag har förstått i Norge finns det redan en sådan modell.

Som psykolog: Vad är viktigast just nu?

- Att förmedla hopp! Bekräfta att det är hemskt det som har hänt, sedan nyansera bilden av det som har hänt; att många bryr sig om sina medmänniskor. Många tänker att verkligheten är synonymt med negativa händelser. Det är inte sant. Många människor delade ut bröd, öppnade sina hem, tröstade varandra, hjälpte varandra. Vi ska också såklart hjälpa till att bearbeta det som har hänt.

- Vi psykologer ska också erbjuda konkreta råd genom press och sociala medier till alla i befolkningen som vill hjälpa sina medmänniskor. Informera om vilka psykologiska reaktioner som är vanliga och vad som behövs för att återhämta sig.

- De här dagarna uppstår säkert många spontana samtal i kafferummet. Några är oroliga och en sak som kan låta självklart är att man ska lyssna färdigt, och inte, som de flesta av omsorg tror, börja ge råd. Sådana till synes enkla kunskaper behöver allmänheten veta. Att informera hur vi ska prata med barn är också en jätteviktig roll för oss psykologer.

TEXT: KAJSA HEINEMANN

Liria Ortiz konkreta råd för dig som vill hjälpa:

Om personen vill prata, lyssna utan att avbryta och komma med råd om personen inte ber dig om det. Fokusera på två saker när du pratar med den drabbade:

1) På deras egen förmåga, resurser och färdigheter för att kunna hantera situationen. Vad har du gjort tidigare på att hantera svåra situationer och som kan hjälpa dig även nu? Vilka av dina styrkor kan hjälpa dig nu? Vad kan du göra på egen hand för att återfå en känsla av kontroll just nu?

2) Fokusera samtidigt på betydelsen av att inte isolera sig och att personen får socialt stöd av nära och kära, bekanta eller andra.

Om personen inte vill prata, låt det vara så och bara stanna hos personen, men säg att du gärna lyssnar senare om personen vill det. Var tillhands. En liten gest som att hålla i handen, eller hålla om, kan vara mer värdefullt och till bättre stöd än tusen ord.

Skapa trygghet med de resurser du har: bjud på något att äta, en filt att värma sig med, eller en kopp choklad. Ta hand om personen! Och uppmuntra personen att vila. Om personen inte kan sova, erbjud ett sömnmedel om du har det tillhands. Det är i sådana här lägen som de passar in som en tillfällig hjälp.

Ibland känns det bättre för personen som är under mycket stress att få göra saker. Varför inte föreslå en promenad, eller att ni gör något praktiskt ihop, till exempel lagar mat?